Min Initiering av Maharaj Charan Singh Ji

Sandor A Markus Självbiografi (Del 5 av 7) 

1981 blev jag initierad i Sant Mat (själens vetenskap) och Surat Shabd Yoga dvs., Ljud Yoga av Indiens största Läromästare, Hazur Maharaj Charan Singh Ji, Dera, Punjab, Indien.

Maharaj Charan Singh Ji

Maharaj Charan Singh Ji var utbildad jurist och verksam som sådan fram till 1951, då han efterträdde sin läromästare Sardar Bahadur Jagat Singh Ji Maharaj.

Maharj Charan Singh Ji lämnade sitt jordiska liv den 1 juni 1990. Tre dagar innan hans biologiska död utsåg han sin brors son Gurinder Singh till sin efterträdare.

Efter min initiering i Sant Mat och Surat Shabd Yoga i Dera, Indien 1981, påbörjade jag min transcendentala meditation, med fokus på ”tredje ögat” i pannregionen.

Jag började även studera Granth Sahib (Adi Granth) som är Sikhernas heliga skrift och som grundades av Guru Nanak.

Jag har kunnat konstatera att Charan Singh Jis undervisning i Sant Mat utgjorde essensen av Granth Shaib.

Kravet på disciplin och daglig 1½-3 timmars meditation var obligatorisk för den initierade, vilket endast få människor i västerlandet kan genomföra om de även skall kunna leva ett normalt familjeliv med barn etc. Flera av de initierade upphörde med sin meditation eftersom de blev avstängda från olika slags upplevelser och hade svårt att meditera i flera timmar dagligen och samtidigt sköta sina dagliga sysslor. För flertal indier var det lättare på grund av att de inte behövde ta hand om sin familj på samma sätt som i västerlandet. I Indien är det kvinnans uppgift att göra det.

Jag beslöt mig att reformera Sant Mat och anpassa det till västerlandets krav och till den kommande utvecklingen på jorden. Därför har vi inom vår Gnostiska Akademi utvecklat ett självstudie- och träningsprogram som är anpassat till vårt västerländska behov, synsätt, kulturer och traditioner. Däremot finns mycket för oss i västvärlden att lära från dessa fantastiska kulturer. Vi får dock inte glömma att jorden är på väg in i en ny utvecklingsfas vilket kräver en helt annan tankesstruktur och arrangemang än vad vi hitintills är vana vid.

Jag vet vad jag talar om i jämförels med dem som varken har upplevet eller har någon som helst erfarenhet av livet än vad de har läst och inhämtat genom olika litteraturer, gurus eller läromästares undervisning i Indien, Tibet etc.

Så kallade paranormala (subtila, astrala) upplevelser och kommunikationer leder inte till någon högre kvalitativ kunskap eller medvetenhet om man inte har tillgång till någon lärare som själv har access, tillträde till sådana dimensioner. Detta eftersom de väsen som vistas i olika regioner på det astrala planet själva inte har tillgång till annan kunskap än vad de har inhämtat på jorden, eller har förvärvat i sina respektive världar.

Vi behöver alla någon guide, någon som har egen erfarenhet och vet mer än vi vet själva – annars stagnerar vi i vår utveckling ur medvetenhetssynpunkt.

Det är ganska vanligt i västvärlden idag att man påtar sig en lärarroll bara för att man har haft någon slags paranormal upplevelse eller står i kommunikation med olika astrala väsen. Men dem som flertalet här på jorden kommunicerar med, vet inte annat än de visste medan de vistades i sina fysiska kroppar, höljen. Däremot kan de vittna om att livet fortsätter utan något avbrott och att vi alla är resenärer på väg mot samma destination. Vissa har hunnit längre på resan, andra kommer efter.

Jag hör ofta människor som säger att vi alla har samma kunskap inom oss och att vi alla är läromästare, att vi inte behöver någon lärare, läromästare.

Detta är sant med en viss modifikation.

Lärarens uppgift är att göra oss påminda om det vi redan vet inom oss och väcka upp de kunskaper och erfarenheter som finns lagrade i vårt undermedvetna fält från tidigare liv och erfarenheter. Eftersom vi har svårt att minnas vad vi har varit med om tidigare och vad som gör att vi upplever rädslor, oro, otrygghet, hat, ilska mm, i vårt nuvarande liv, då behöver vi ha en erfaren lärare, mästare som kan hjälpa oss att förstå livet, förstå oss själva, varför saker och ting händer i vårt liv och hjälpa oss tillbaka på rätta vägen.

Vi behöver lära oss ödmjukhet, respekt, tolerans, hänsyn etc., och bli av med vår arrogans, självgodhet, fåfänga, maktbegär, egoism av olika slag som får oss att tro att vi är förmer än andra, att vi vet mer än läromästaren, bara för att vårt öde är gynnsammare i detta liv än det är för många och har fått uppleva några små glimtar ur skapelsen. Ju mer vi lär oss desto mer inser vi att horisonten vidgas mer och mer och vi når aldrig till dess slutpunkt. Livet är som en djupborrad brunn. Vi når aldrig botten.

Vissa kallar sig för experter inom olika fält, men har endast tillgång till en begränsad del av skeendet. De ser det som pågår, men det vet inte varför. De vet ingenting om orsaken bakom.

Det är som att leva in en bubbla och inte veta något om vad som sker utanför. Samtidigt är man rädd att lämna bubblan pga. rädslan att förlora den trygghet som bubblan har ingivit.

Det är denna slags människor som stagnerar i sin utveckling och blir kvarsittare i livets skola.

Kristus uttryckte det på följande sätt: Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör.

Kärlek till vårt nästa bottnar i förståelse av vår olikhet. Och förståelsen i sin tur bottnar i en högre kvalitativ medvetenhet. Där vi vet orsaksammanhanget bakom varje tänkbar situation. Det är inte den intellektuella kunskapen som är det viktigaste utan att förstå att alla händelser, både individuella och kollektiva, hänger samman. Ingenting är en isolerad, oberoende händelse. Först när vi har förstått allt detta och har lärt oss hur skapelsen fungerar i sin helhet, är vi mogna att iklä oss en mästarroll. Dessförinnan får vi finna oss i att vara lärjungar, studerande i livets skola.

Vår Internationella Akademi i Livsvetenskap, A.I.C. har upprättats för detta ändamål att vara en fyr, en vägvisare för dem som söker meningen med livet.

Det är inte vår uppgift att övertyga, utan att vägleda, undervisa dem som vill förändra sitt liv till det bättre, dvs. de som söker Gudsförverkligande genom självförverkligande. Vi kan inte hjälpa dem som tror att de vet allt eller vill vara offer och fortsätta med att tycka syn om sig själva.

Livet på jorden är en skola och inte någon semesterort där man bara solar sig och gör det som behagar en.

Vi får alla dra vårt strå till stacken om vi vill förändra vårt liv och vår miljö till det bättre.

Utan en fåraherde går fåren vilse.

Granth Sahib är Sikhernas heliga skrift. Den är unik i jämförelse med världens övriga andliga filosofiska skrifter, då den är skriven av Mästarna (guruerna) själva och inte av några efterföljare som i Kristendomen.

Det s.k. ”Heliga Skrifter” som Talmud, Bibel, Koranen, Buddhistisk filosofi, Hinduism etc., är all skrivna av efterföljare och inte av Lärarna, Mästarna själva.

Granth Sahib är också unik på det sätt att det är den enda andliga skrift som inte bara involverar verk från Mästarna själva utan även från andra högre medvetna människor från olika trosinriktningar. Således kan alla människor runt om i världen ta del av Sikhernas skrift och ta lärdom av den oavsett deras ursprung, kast, religion eller kön. Skriften är mer än en helig bok för Sikher och betraktas som sikhernas ultimata lärare och guru för all framtid.

Granth Sahib dyrkas inte som en förgudning. Snarare visar man den allra högsta vördnaden för orden som skriften består av. Innehållet av skriften består av hymner och verser vilka hyllar Guds, Den Högsta Skaparens, 1:a Källans, Centrauniversumets intelligens, dess storhet samt kärleken och längtan efter Gud. Samtidigt beskrivs sammanhangen i människans natur, dennes skapelse och historia.

Då guruerna inte bara skrev budskapet till Sikher utan till hela mänskligheten som helhet, är dess mening inte att konvertera människor från andra religioner. Man försöker snarare att få människor att öppna ögonen inför det som hindrar dem från att leva i frid och tolerans med varandra. Hymnerna tar dock starkt avstånd ifrån olika former av religiös fanatism.

Sikhismen är en monoteistisk religion som tror på en evig Gud.

Sikhernas filosofi utformades av Guru Nanak Dev Ji, som var den första av tio guruer.

Ordet ”Sikh” betyder ”lärjunge” och ”Guru” betyder ”lärare” eller den som förvandlar mörker till ljus. Han gav förklaring till meningen med livet och förkunnade tron på en allsmäktig Gud. Detta med ändamålet att alla kvinnor och män från olika religioner och kulturer skulle leva sida vid sida i en fredlig harmonisk miljö.

Guru Nanak definierade Gud med följande egenskaper:

”Det finns bara en Gud. Sanning är hans namn. Han är Skaparen. Han känner ingen fruktan. Han känner inget hat. Han existerar utanför tid och rum. Han har nått upplysningen och dör inte. Han upplevs genom guruernas nåd.”

Som Sikh ska man leva ett socialt liv där man är aktiv och hjälpsam i samhället. Sikhismen avfärdar förtroendet i olika rituella handlingar så som t.ex. att leva i celibat. Istället tror man på tre gyllene regler:

1. Att tjäna sitt levebröd via ärligt arbete
2. Dela med sig och hjälpa andra genom välgörenhet
3. Att ständigt recitera Guds namn.

Målet för en Sikh är att bryta cykeln av liv och död (reinkarnation), samt att bli ett med Gud. Detta kan uppnås genom att följa Guruernas lära, som bevarats i Sikhernas heliga skrift Guru Granth Sahib Ji och samtidigt kunna meditera på Guds namn. Idealet för en Sikh är att inte knyta sig mentalt till materialistiska föremål.

Det finns fem huvudsakliga känslor som en Sikh ska undvika: lust, ilska, glupskhet, högmod och att fästa sig vid världsliga saker.

Läs del 6: Jag uppnådde flerdimensionellt transcendentalt tillstånd

Del 1: Sandor A Markus Självbiografi
Del 2: Enarens Framträdande i Norden
Del 3: Som du sår får du skörda
Del 4: Min resa till Ecuador
Del 5: Min Initiering av Maharaj Charan Singh Ji
Del 6: Jag uppnådde flerdimensionellt transcendentalt tillstånd
Del 7: Gud är Transcendentalt Ljud och Ljus

Postad: 2012-03-06   Senaste översyn: 2013-03-08